Vesslan

Det blev inget på lördagen heller. Vi hoppades i det längsta att det skulle komma in ett väderfönster som vi kunde flyga i men det var förgäves. Nu blir det tävlingsdag för 15m under söndagen. Denna klass har tre tävlingsdagar och man behöver fyra för en godkänd tävling. Klubb och Open har bara två giltiga tävlingsdagar hittills så dessa klasser är redan "körda" och man bryr sig därför inte om att ta till reservdagen.

Söndagen börjar med fint väder och vi sitter och äter frukost när detta skrivs. Vi i TM skulle gärna delta en dag till men plikter hemma väntar så vi måste åka. Men nästa år så....

Vi väntade på att ett molntäcke som kom söderifrån skulle passera och låte solen lysa över oss igen men det var förgäves. Korta AAT-banor söderut lades (börjar kännas bekant) men då ingen förbättring var synlig avlystes dagen.

Erik åker hem idag och missar lördagen. Lite synd eftersom han ligger på en hedrande 12:e plats totalt men plikterna kallar. Trots att han visste att han skulle missa sista dagen hela tiden valde han att flyga denna tävling och det var ett klokt beslut. En sådan här stor tävling med många deltagare i lite främmande terräng ger definitivt bra tävlingsträning och det är viktigt. Jag tror inte vi har sett det sista av Erik i internatioenella sammanhang.

Detta är morgonen på sista tävlingsdagen och det är osäkert om det blir mer skrivet i denna blogg. Vi kan om vi summerar konstatera att vädret denna gång var en besvikelse. Pribina Cup är av tradition en påsktävling och denna gång låg påsken väl tidigt. Trots detta tycker vi som har varit här att det var värt resan och finns möjligheten så kommer vi kanske 2009.

På torsdagen blev det Eriks tur att gå runt medan vi i TM fick bita i gräset. Det blev ett litet väderfönster som det gick att flyga i. Stundtals var stigen blygsamma och snittfarterna blev därefter. Erik kämpade på i det besvärliga vädret men lyckades ta sig runt och belönades med en spånnande finalglidning utefter hanget på ostsidan av berget norr om Nitra. Vi i TM fick dra motor innan vi kommit upp i sista arean. Det var försmädligt, cu-molnen fanns där strax utom räckhåll men vi lyckades inte hålla oss flytande när vi passerade ett dåligt område.

Vi vet inte hur fredagen blir. Det är höga moln i området men man kan hoppas att solen värmer bort dessa.

Efter en gnutta snö igårkväll så har lite värme till slut letat sig ner till dessa breddgrader, riktigt bahagligt att vara på backen. Det fick däremot piloterna inte njuta av så mycket, de blev istället uppskickade på AAT-banor med liknande längder som gårdagens. Med tanke på tiderna som sattes borde de första 15-meters kärrorna dundra in mot fältet inom en väldigt snar framtid.

För första gången i Pribina Cup:s historia har en svensk pilot startat på en uppgift och fullföljt. Vädret idag var uslet när vi bogserades upp men det tog sig sakta. TM var nere på 200 meters höjd nere vid startlinjen innan vi kom upp igen och startade om och kom iväg. När vi väl gjort det hade molnbasen satbiliserat sig på 1200-1400 meters höjd i stället för att pendla mellan 600 och 1200 och det var glesare mellan snöbyarna. Ungefär samtidigt startade EO på sin uppgift (hans gick norrut på först benet medan vår gick söderut).

Vädret ner mot vår första area var riktigt bra och vi hade emellanåt sällskap med andra flygplan. Det blev en ganska tidig vändning innan vi gick norrut igen. Vi hade gärna gått lite längre i de två sista areorna men det fanns helt enklet inte utrymme för detta med hänsyn till vädret så vi insåg att vi rikserade att gå under mintiden (vilket vi gjorde också). Hade vi å andra sidan ått djupare i första arean hade de antagligen blivit ännu tjurigare mot slutet än det nu blev. Vi gjorde en stundtals marginell finalglidning i motvind men det fanns ändå hyfsade marginaler mot slutet.

Under den sista milens finalglidning såg vi ett fenomen som var ganska intressant. Det fanns små vita segelflygplan som låg lägre än oss och rörde sig över terrängen. Rätt vad det var slutade de röra sig, ett tecken på att marken slutligen tagit emot. Vad vi inte visste då var att en av dessa små vita prickar var Erik som fick bita i gräset fem km hemifrån. Fältet var stort och fint men det var lite mjukt så vi åkte allihop för att hjälpa till att vi in LS3:an till vägkanten.

Nu är vi trötta och nöjda efter att äntligen fått tävla lite igen. Det hade varit kul om även Erik fått gå i mål idag men han gjorde verkligen en kämpainsats i det besvärliga vädret.

Efter en del uppskjutna starter på grid blev det äntligen dags att dra upp startfälten. Samtliga klasser har fått AAT-banor på 10 till 30 mil med varierande tider att bemästra under dagen. I skrivande stund har nyligen alla plan fått luft under vingarna och startlinjen för 15-meter har öppnats.

En "gammal" svensk landslagspilot vid namn Johan Stormats besökte oss under tisdagen. Johan har blivit stor och flyger Boeing 737 för ett österrikist bolag. Han bor i Prievidza tillsammans med Vlasta som han träffade vid en utelandning under JVM 2003. Han segelflyger inte så mycket numera men såg lite längtansfull ut när han besökte flygfältet. Ett tips är att inte räkna bort Johan i segelflygsammanhang även om han just nu ägnar sig att få en stabil jobb- och familjesituation.

När det gäller vädret så utveckade sig tisdagen inte som vi tänkt. Tävlingsledningen avlyste dagen trots att det såg riktigt lovande ut. Orsaken var att en front skulle passera under eftermiddagen. Det erbjöds bogsering för de som ville och både EO och TM tog den chansen. Det blev en fin flygning upp bland bergen och runt lite snöbyar. Vi landade strax efter två och då hade det börjat blåsa upp. Vi fyratiden kom sedan frontpassagen och det blev hårda vindar och snöblandat regn. Det hade inte varit lämpligt att utlysa en tävlingsuppgift i det vädret även om termiken var riktigt bra under några timmar.

Annan dag påsk var en blåsig och, på morgonen, regning tillställning. Chanserna att det skulle bli flygbart var minimala så dagan avlystes redan vid tio-briefingen. Då återstod att försöka hitta på något annat. Lag TM tog bilen och åkte runt en sväng uppe bland bergen. Vi besökte ett segelflygfält, Martin, som låg öde trots fina lentisar över våra huvuden.

Dagen innan tävlingen besökte vi ett annat segelflygfält som ligger en bit in bland bergen, Prievidza. Både detta fält och det i Martin såg väldigt trevliga och fräscha ut. Tankarna på att arrangera ett klubbläger på någon av platserna började mala i oss alla tre. Vi får se, det kanske finns anledning att återkomma om detta.

Vi får se vad denna dagen bjuder på. Vinden har mojnat till hanterliga nivåer och solen lyser nu på morgonen även om det finns en del höga moln.

Flygfältstaxen verkar för övrigt fått ett bad sedan söndagkvällen.

Efter flera uppskjtna starttider blev tävlingsdagen till slut avlyst, men det hindrade inte DG-1000 gänget som just nu är uppe och betvingar den Slovakiska termiken för att finslipa formtoppen, eller för att borsta bort vinterns ringrost kanske?!? Bara att hoppas på de kommande dagarna istället.